Det har hänt så mycket tråkigt på sista tiden. På 1,5 vecka har en nära släkting blivit väldigt sjuk och legat inlaggd, en nära vän till familjen ligger nersövd i Umeå efter en hjärnblödning, en annan nära vän till familjen fick åka till akuten efter att han fått andnöd och blev medvetslös och en annan vän till familjen ligger också på sjukhus och utredning görs nu. Det är för mycket som händer just nu och jag tänker på dom ständigt och mår dåligt och blir illa mående när jag tänker på deras situationer och när jag tänker på deras stackars familjer. Det är sånna gånger som denna jag är så otroligt tacksam för min tro och jag ser alla som stöttar och ber för de drabbade. Det har varit en otroligt fint tillfälle att utföra tjänande och goda gärningar. Men det är hemskt att det ska behövas så många tragedier för att man ska bli duktig på att tjäna andra!
Jag ser min kära mor som så osjälviskt står och lagar måltid efter måltid för att hjälpa de drabbade. Detta trots att dom knappt har så dom kan köpa mat till sig själva. Detta gör att jag blir ännu mer tacksam för mina osjälviska föräldrar och för att dom lever som dom lär! Dom är kärleksfulla och sätter andras behov före sina egna!
Jag hoppas att jag blir hälften så bra som dom är en dag! Jag hoppas att jag kan bli en lika bra mamma till mina barn!
Jag har vart för lat och för självisk. Men nu ska det bli ändring på det! Jag ska börja planera mer konkreta saker som jag kan göra för de i min närhet som behöver en extra tanke och en extra minut.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Flott og rørende innslag. Din mor er en hverdagshelt.Tankene mine går jo til som opplever så mye vondt. Stein og jeg ber om at vi kan prøve å se de som trneger hjelp, men det er ikke så enkelt. Jeg tror man må trene seg opp (akkurat som en muskel)til å se hva man kan gjøre for andre.
ReplyDeleteCathrine