Saturday, December 10, 2011

Dean 3 mån.... Glömt att uppdatera...

Så när jag var med Dean på 3månades kontrollen visade det sig att han vid 3mån och 2 dagar vägde 6755 och var 64cm lång! Mammas älskling växer bra! Alltid skönt att höra!

Vi har också hängt en del med de andra mammorna från barselgruppen (vad heter det på svenska? Iallafall så är det en grupp men barn i samma ålder) så vi har gått på en del promenader och har blivit en del fika också! Mysigt att se hur alla de olika små individerna utvecklas.

Men nu längtar vi efter JULEN och få komma hem till familjen och vänner!
Bjuder på en bild som Syster Eva-Marie tog via Skype och mailade mig. (lite svårt att få till familjebilder på annat sätt nu för tiden! Så tack Ea!)

Friday, December 9, 2011

Är jag 50 plus eller? ONT!!!

Det hela började förra veckan. Jag var sjukt öm i skinnet och INGEN fick peta på mig. Hade så sjukt ont och Sean har nog inte fått ge mig en ordentlig kram på över 1 vecka nu.
På söndag fick jag några utslag som kliades och såg ut som 5 myggbett som var ganska koncentrerad till ett ställe. Märkligt tänkte jag.
PGA magsmärtor som fortfarande är okända, men som jag haft sen Dean var ca 1 månad gammal, och som i fredags har varit konstanta, så uppsökte jag läkarvakten på Måndagen, där läkaren sa att jag inte alls borde oroa mig efter att han kännt igenom magen. Sa att det troligtvis bara är muskulärt. Hem och vila och försök att inte bära så mycket på sonen. Så jag fick gå hem men smärtan gav sig inte, och utslagen blev värre och värre och gjorde superont. Så på Torsdagen när jag äntligen hade våran bil, så fick jag läkartimme hos min fastläkare. Och där blev hon lite orolig så nu har jag iallafall blivit hörd. Så nu väntar jag på att få inkallning till både gyn, röntgen av magen och ultraljud av både mage och av en liten lymfknut som är allt förstor bredvid bäckenet mitt. Det var denna lilla lymfknuten som var mest oroande tyckte hon, så hon ska försöka skynda på processen lite. Så får se om jag hinner göra nått innan vi åker till Sverige nästa lördag. Tror ju  inte det och det är nästan så jag hoppas att smärtan kunde hoppa upp ett hack så det blev riktigt akut bara för att få allt ur vägen en gång för alla!


Anyway... Mina utslag skrev hon ut antibiotika till. Kommer hem, tar en tablett, läser att det är mot Svinkoppor, och efter pådrivning av några andra googlar jag det för att upptäcka att det är ju inte det jag har! Det är ju Bältros jag har (eller helvetetsild som det heter på Norska). Ringer till läkarvakten (eftersom min vanliga läkare hade slutat för dagen) men där sa dom att eftersom jag inte kommer få tag på medicin mot det i torsdags så är det försent att behandla. (måste behandlas inom 72h) Jaha! Härligt!


Lite info:

Symtom vid bältros

Det första tecknet på bältros är en brännande smärta i ett band på ena sidan av kroppen.Efter ett par dagar kommer hudutslag på samma ställe som smärtan. Hudrodnaden med små blåsor har ett typiskt utseende. Då är diagnosen oftast lätt att ställa. 
Utslagen är kraftigast den första veckan. Sjukdomen brukar gå över av sig själv inom någon till några månader, men ibland kan man behöva få behandling.
Ibland kan smärtan finnas kvar i flera månader efter det att skorporna ramlat av. Särskilt äldre människor kan få långvariga och svåra smärtor, långt efter det att utslagen försvunnit.
Orsaker till sjukdomen
Var femte människa får sjukdomen någon gång under livet, vanligtvis efter 50 års ålder. Bältros orsakas av varicellazostervirus som tillhör familjen herpesvirus. Detta virus orsakar också den vanliga barnsjukdomen vattkoppor.
Viruset kan efter vattkoppsinfektionen kan ligga vilande i nervrötterna i många år och sedan väckas till liv. Det kan hända när man blir äldre, har en annan sjukdom eller om immunförsvaret försämras av till exempel hiv-infektion eller behandling med cytostatika. Ofta finns det ingen underliggande sjukdom eller någon utlösande faktor som förklaring till bältros.



Så antingen är jag över 50 år, eller har mitt Magont något med saken att göra? Eller så hittar man ingenting och förklarar att jag bara fick det utan någon utlösande faktor.

Någonting jag däremot vet är att det gör så vansinnigt ont och det i kombo med min mage resulterar i att Alvedon inte hjälper så mycket! Och eftersom jag ammar så är det bara alvedon dom kan rekommendera. Jag får lov att äta ibuprofen tillsammans med paraceta mål också om det blir allt för jobbigt, men jag som redan är skeptisk till alla läkemedel biter ihop och försöker klara mig så länge som möjligt på bara alvedon för sonens skull. För honom helammar jag fortfarande. Om det kostar ett par tårar så får det göra det.

Skönt var det iallafall att Sean kom hem redan på fredag vid lunch! Han skulle vara borta från Torsdag - Söndag egentligen men han kom hem tidigt för att hjälpa till med pojken. Så nu är det han som får agera mamma i huset. =)

Dean är det bra med iallafall. Får se om han blivit smittad med vattkoppor eller inte. Lär väll ske lagomt till julafton tänker jag mig.