När barn blir ett tal i en balansräkning!

Översättning från artikeln:
http://www.dagbladet.no/kultur/2009/03/24/569572.html

Debatten om dagis för de yngsta har åter igen blivit aktuella. Fler och fler forskare träder fram och varnar mot för tidig institutionalisering av små barn.

När Barn blir ett tal i en balansräkning! (Barn som saldringspost)

"Debatten om dagis för de yngsta har åter igen blivit aktuella. Fler och fler forskare träder fram och varnar mot för tidig institutionalisering av små barn. Simen Tveitereid beskriver i sin bok "Varför ska vi ha barn" (”Hva ska vi med barn”) hur vi som samhälle förhåller oss till de små barnen. Under mina 40 år där jag arbetat med barn i förskolan, har jag sett hur barnens relationsmässiga familjegrund har blivit fattigare och fattigare. Deras grundläggande fundament försämras i frånvaro av föräldrar.

Nu träder psykiatriker och psykologer fram och betonar vikten av att se till att barn knyter långvariga och känslomässiga band till sina närmaste anknytningspersoner. "Detta är helt avgörande för ett barns utveckling" säger professor Lars Smith vid psykologiska institutionen vid universitetet i Oslo. "Ska anknytningen bli trygg, är sammanhängande och kärleksfull uppmärksamhet från en eller ett fåtal primära anknytningspersoner över en längre tid det som är avgörande. "Anknytningen utvecklas från att barnet är sex månader gammal. Separationsångest kommer tydligast till uttryck hos barn mellan 12 och 16 månader, vid den åldern som de allra flesta börjar på dagis. Psykologispecialisten Joachim Haarklou varnar föräldrar mot att skicka sina 1-åringar till förskolan och all erfarenhet jag har från förskolan bekräftar att detta är korrekt. Även en treåring kan lida mycket i en förskolemiljö som ofta innehåller både mycket stress och högt oljud.

Min erfarenhet är att förskolan inte på något sätt kan ersätta en närvarande förälder i hemmet. Förskolan är och ska vara ett komplement till hemmet. Det som är bäst för det lilla barnet, måste vara det som bestämmer. För allvarligt resurssvaga familjer, kan förskolan vara ett bra alternativ för de allra minsta.

En stor amerikansk studie (NICHD-studien, 1997) drar slutsatsen att det är skadligt för ett barn under tre år att befinna sig i förskolan mer än tio timmar i veckan. Det gör barnen mer stressade, de blir mer aggressiva, okoncentrerad och mindre känsliga.

Det är en mänsklig rättighet att ett barn borde få växa upp i en trygg och lugn tillvaro där barnets egna behov prioriteras. Vi behöver som vuxna ha utrymme och möjlighet att ge våra barn den uppföljning, närhet, lugn och ro och individuella vård de behöver. Jag kan inte sluta att undra vad det är för slags samhälle vi har som målinriktat utformar förhållandena så att små barn ska tas bort från familjen och hemmet för att sättas i professionella uppfostringsanstalter. Är detta verkligen en definition på något bra? Vem är det som egentligen drar nytta av det?

Vår skola lider av okoncentrerade och skol trötta elever redan i grundskolan. Är det möjligt att de är översocialiserade? Uppfattningen att barn blir mer socialiserade desto tidigare de kommer i kontakt med många andra barn är en myt. Detta gäller särskilt för yngre barn. Barn behöver lugn, säkerhet, närhet och framför allt tid. Det verkar som om det inte längre är någon som har tid för barnen. De är försvarslösa i en tidskarusell från tidig morgon till sen kväll. Till exempel är det inte längre tid för ett barn att vara sjuk. Ofta är barnen redan slitna och uttömda innan de har nått skolåldern. Det är ingen slump att den finländska barnforskaren Matti Bergström har kallat sin bok "Barnet - den sista slaven".

Är förskolan bara en idyll?

Under mina 40 år i förskole-sektorn kommer jag förneka att dagis är en problemfri idyll för barn. Förskolan är i utgångspunkt skapat för föräldrarna. Barnen har inget val. Därför måste de också mer eller mindre bara godta situationen. Alla förskollärare vet att många barn lider i avsaknad av sina föräldrar. Det är värre för de små än för stora. Det är trots allt ett begränsat antal vuxna i en förskolegrupp, och man kan inte vara närvarande för varje barn under dagen, så som man kan om man är hemma med sitt barn. De minsta behöver mycket närhet och är de mest drabbad. De får för lite en-till-en kontakt, som har en avgörande betydelse under de första åren. Detta har de chans att få hemma, men i liten utsträckning på förskolan. De yngsta barnen blir väldigt trötta av att förhålla sig till så många barn och vuxna. De är utmattade av en hög ljudnivå, och har liten eller ingen möjlighet att gå undan för att vila. Personalen däremot tar sina välförtjänta pauser i en hektisk vardag och har inte heller lika långa dagar på förskolan som många barn har.

Medan djur och burhöns har fått utvidgade restriktioner om deras levnadsytor så har kravet för barnens utrymme i förskolor halverats. Förskolor byggs för att rymma så många barn som möjligt och till lägsta möjliga kostnad.

I en nyligen genomförd studie om barns nivå av tillfredsställelse i rikare länder kan läsa följande: I rankning av tillfredsställelse, så rangordnade barn i Norge sig själva som den tredje värsta landet. Bara barn i Polen och Portugal har det sämre än barnen i Norge, enligt rapporten. Samtidigt blir Norge rankad som det bästa landet i OECD materiellt sett. Det finns ingen direkt koppling mellan landets rikedom och barns välbefinnande. Tjeckiska barn rankas t.ex .högt på tillfredställelse och lågt på välstånd. Rapporten visar att barn i Storbritannien och USA, i likhet med Norge, rankas oroväckande dåligt. (UNICEF, Barnfattigdom i perspektiv: En översikt av barns välbefinnande i rika länder, Innocenti Report Card 7, 2007)

Kan det ha samband med att norska barn har skickats iväg till förskolor, och får mindre och mindre tid tillsammans med sina föräldrar? Man kan undra hur det har blivit en socialistisk kamp att få föräldrarna att vara så lite som möjligt tillsammans med sina barn? Varför tycker ett parti som SV (Sosialistiska Vänsterpartiet i Norge) att det viktigaste är att hålla konsumtionssamhället igång? Borde inte en röd-grön regering, som ska vara på den svagas sida, ta parti för den riktigt svagaste parten, nämligen barnen?

Arbetet med sina egna barn har fått en låg status. Om en kvinna vill få mesta möjliga tid med sina barn under de första tre åren av deras liv, då är hon självisk, gammaldags och en dålig förälder. Om jag som en man tar ansvar för våra barn när de är unga, är jag innovativ, jämlik och en bra förälder. Om en kvinna arbetar i förskolan och passar på andras barn, då är hon självständig och samhällsnyttig. Passar hon på våra gemensamma barn hemma, är hon gammalmodig och förtryckt.

Det kan dock se ut som att barnet har blivit ett tal i en balansräkning i vårt hektiska välstånds-Norge. Kanske att de kommande generationerna, när de skriver historien om vår postmoderna tid kommer fundersamt se tillbaka, och ställa frågan -hur det var möjligt att en hel generation av föräldrar och politiker lämnade barnet till förmån för en kortsiktig material levnadsstandard och själviska intressen.

Skrivet av Hans Flott, dagis förvaltare i över 40 år. 

En konstig tanke som plågat mig de sista dagarna...

När jag var hemma i Sundsvall så var jag och min mamma och handlade mat. Vi hittade färsk hel kyckling för 21sek. Wow! MMmmm tänkte vi och köpte 2 stycken som vi grillade i ugnen.
Men eftersom min mamma föder upp höns själv, mest för äggen, så började jag tänka på alla de pengar mamma lägger ner på hönsen. Så då spinner tankarna vidare....

Hur mycket tjänar uppfödaren på en kyckling som säljs för 21sek? Det kostar ju foder under tiden dom föds upp och blir tjocka, lokal, el, arbete såsom fodring och renhållning, arbete såsom slaktning och plockning, packetering, transport etc... Efter jag jobbat i butik så vet jag ju att butiken tjänar ju en del på produkten också. Så låt säga att butiken kanske köper in kycklingen för 15sek? Då undrar jag vad är det för skitfoder kycklingen äter, hur många brister finns det ur djurskydds perspektiv eller hur lyckas dom hålla allt så billigt? Jag skulle ju se att även om man matade kycklingen med havregryn som är bland det billgaste en Svensson Familj kan köpa, så skulle kostnaden ändå bli ca 15kr/2 veckor eller nått sånt?

Paulo Roberto Sågar feministen!

http://www.youtube.com/watch?v=eFop4ljBA9s&feature=youtube_gdata_player

Var tvungen att lägga upp denna länken också för den är SÅ BRA!!!

Hur mycket är hemmafrun värd?

När vi gifte oss så fick jag en bok i gåva av min kära Faster Inger. Det är en bok Dr. Laura Schlessinger har skrivit som heter The Proper Care of Feeding of Marriage.

Tänkte att nu är det kanske dags att läsa den! Jag började läsa och OJ så jag skrattar hela tiden! Hon bara konstaterar hur män och kvinnor tänker olika och jag skrattar när jag tänker hur sant det är! Hon tar upp många fall där hon hjälpt olika par att hitta tillbaka till varandra bara genom att få dom att förstå att vi är olika och vi behöver olika saker!

Hon pratar om att Feministen har tryckt ner oss kvinnor och att "riktiga män" sätter oss på den pedestal vi förtjänar! I USA satt man ett pris på en kvinnas jobb genom att räkna ut vad en hemmafrus tjänster skulle kosta varje år om man istället hyrde in arbetet. Dom värderade detta till 134 ooo usd/år och annonserade detta via radion.
Detta var ett email Dr Laura Schlessinger fick till följd.

"This morning I heard on the radio that the worth of a woman's work for the family was 134000usd. Thinking this was great, I thought I'd call my husband from the car. He was home. Well, I did, and his comment was, 'oh, yeah,' and not enthused. So I quickly left the subjekt and continued on home. Well, when I rounded the coner, he was just leaving. I thought 'Why couldn't he have waited another 30 seconds to see me! Hummmmmphh!'
When I walked in, I saw a note for me. This is what it said.

'Cheryl, the study was wrong about how much housewives are worth. They sought to put a price tag on how much your work is worth, but I say you are priceless. There is no amount of money in the world that could replace you. No amount of money could give me the peace of mind you give me knowing that you are taking care of the kids, not just their physical needs - but also beeing there for their emotional and spiritual needs, and they know they can count on you always.
You also are always there for me, to love me and to take care of me and to hold me. I want you to know that I love you for all you do and even more, for your desires, because you want to do these things instead of spending your time elsewhere. I am blessed by God because you are in my life! I hope you have a great day! I love you, Eric'

Är det bara jag som får tårar i ögonen? MMmmm =)

Dr. Laura fortsätter i boken att skriva att JA detta är ju priset på hennes jobb. Men vad är priset på kärlek. Om en man skulle anställa alla dessa tjänster av någon annan, vilket proffs skulle se till att han kom hem till ett varmt hem, kärlek och den underbara känsla av ett hem?
"He could hire a slew of folks to take on her tasks, but he wouldn't look at them with the awe, respect, admiration, love, appreciation, and passion with which he looks at her.

Mycket av tankarna och ideerna går ut på att mannen måste låta kvinnan känna sig som en kvinna och att kvinnan måste låta mannen känna sig som en man! Och boken förklarar enkla sätt att göra detta!

Har bara kommit en liten bit in i boken så jag kommer helt säkert kommentera den mer! Men jag uppmanar alla som är gifta eller planerar att gifta sig i framtiden och som vill ha ett långt och bra äktenskap att läsa denna boken!

Jag är så sjukt tacksam för att jag är gift med en underbar man som är en "real man".

Blir vansinnig!

Sitter och snackar med mamma! Kom på att "varför har inte KC ansökt om vårdnadsbidrag"?
Gick in och googlade lite snabbt och på Sundsvalls Kommun och där står det:
Vi erbjuder inte vårdnadsbidrag i Sundsvalls kommun.

Tycker det är dumt att vissa kommuner ska "slippa" undan att betala ut detta! Det är ju bara en liten summa jämfört med vad det kostar att sätta dom på dagis!
Så min svägerska hade kunnat fått 6000kr/månad mer för att hon har 2 barn under 3 år! Känns så sjukt dåligt att kommunerna själva ska få välja detta!

Dagens länk!

Har ju länkat denna på Facebook för länge sen men vill länka den här så jag inte tappar bort den också!

En familje politik som gör barnen psykiskt sjuka!

En kommentar är denna:

Skrivet 1 apr 2011 20:56 Eva

Äntligen några som vågar stå upp för barnen o sanningen!!!
Har arbetat som både dagmamma o dagisfröken i flera år. Var bla på avdelningar med 22 2 åringar, personalen gör oftast allt de kan men hela ideen med sådana avd är absurd.
En lärare i barnkunskap sa mig för (25 år sen) "många barn av idag utvecklar vad vi kallar stenhjärtan, för de orkar inte med alla ansikten som kommer och går, och de är dessa barn som skall ta hand om oss när vi bli gamla." DAGS TÄNKA OM!!!
Eva simfröken



En annan underhållande kommentar är:

Skrivet 31 mar 2011 15:57 T (Ej registrerad)

Snart föder man upp spädbarn som broilers och minkar i baracker. Föräldrar tror att de gör sina barns bästa och förskollärare tror de kan ersätta mamma och pappa. Hur blev det så?

-----------------

Jag har själv många människor runt om kring mig som har problem med ångest, depressioner, självmordsbenägenhet etc. Lite för många runt om kring mig för att få mig att fundera om det verkligen inte är något större fel som ligger i grund och botten! Så älskade denna artikel och för mig ser det ut som en vettig förklaring till varför så många mår dåligt, och speciellt tjejer/kvinnor! Tror ju inte det stämmer för alla men tror det har bidragit till MÅNGAS ohälsa! För mångas!!!Denna artikeln fick mig att känna mig mer värdefull som kvinna och som människa och gav mig ett nytt självförtroende på att vårt val att jag ska vara hemma med lilla Junior när han kommer till världen, är det rätta beslutet! Det är så mycket motstånd i världen så fast detta har varit mitt mål i hela mitt liv så känner man sig dum, naiv, outbildad osv enligt alla femenister i sverige, att man kan välja något sånt! Hur kan man sätta sig i den dumma positionen och förlita sig på/vara beroende av en annan människa! Då känns det skönt att läsa sånt här som får än att skita i sin status och faktiskt göra något som betyder något i evigheten! Nämligen att ta hand om sin familj och de man älskar!

Bilden är på Mig och min svägerskas son Scott när han bara var några veckor gammal!
Längtar tills man sitter där med sin egen lilla Junior!

Min åsikt!!!

Min ingifta syster vad med i tidningen och detta var resultatet:
-Den Nya trenden, Bli Hemmafru!

Satt och läste igenom lite kommentarer som folk lämnat på artikeln och SERIÖST människor!!!
Var så mycket negativt: "Hemmafru i all ära men klara er utan bidrag", "Jag är less att mina skatter ska gå till hemmafruarnas för att inte dom jobbar", "kräv inte att samhället ska försörja er", "Självklart vill många vara hemma och ha det gosigt, så länge någon annan betalar kalaset" etc.

Jag blir ganska upprörd när jag läser sådant. Menar folk att bara för att man jobbar och sätter barnen på dagis så snyltar man inte på samhället??? Dagisplatsen är väll bra mycket dyrare än vad en vanlig Svensson behöver betala för det. Vart tror dom skatte pengarna tar ivägen om man väljer att vara hemma med barnet istället? Inte till sin mans plånbok som då är den enda lönetagaren i familjen! Oavsett om du är "hemmafru" eller en jobbande mor så är rättigheterna dom samma. Lika stor ersättnings delas ut om du vill ha den. Men hemmafrun sparar samhället på dagisplats pengarna till inte bara ett barn utan alla de barnen hon väljer att vara hemma för. Får hon rätten till några av dessa pengar? I norge har dom gjort sån att de 3 första åren kan du få rätten att få ca 3000nok för det som skulle gått till "dagis platsen" om du istället väljer att vara hemma med ditt barn.

Om du dessutom är en hemmafru så är det större chans att du har möjligheten att uppfostra och påverka barnet ditt i en större utsträckning istället att samhället ska få ansvaret att uppfostra ditt barn. Har sett många exempel på vad dessa barn gör i tonåren när inte respekten finns inpräntad och hur många föräldrar som tycker att det är samhället som ska ta hand om barnen när dom inte klarat av att göra sitt arbete som en god förälder! Hur stora är inte kostnaderna efter all vandalism dom orsakar och alla graffitti målningar dom gjort. För alla ambulanser som går upp till sjukhuset för att dom behöver magpumpa ungdomarna efter att dom druckit allt for mycket sprit. Alla kostnaderna för ungdomarna som vandaliserar skolorna dom går i. Alla kostnaderna för ungdomarna som ständigt behöver gå till ungdomskliniken och kolla könssjukdomar. Vem är det inte som betalar för alla dom kostnaderna? Jo det är samhället som betalar för alla barnen dom tror dom kan uppfostra på dagis och fritids som dom inte lyckats med. Medan föräldrarna har jobbat för att ha råd med att åka till turkiet varje år och gå ut och äta på resturang några gånger i månaden, för att ha råd med den nyaste bilen och för att kvinnan framförallt ska ha en status högre än "hemmafru".

Men hur är det egentligen att vara hemmafru? Folk verkar tro att det bara är att sätta barnen framför en disneychannel och själv sitta och göra det man tycker bäst om. Så är ju verkligen inte fallet! Det är ganska romantiserat att vara hemmafru! Det är absolut ingen lätt uppgift!!! Många av de som jag känner som prövat på detta längtar efter att få jobba igen så man slipper hålla barnen sysselsatta hela dagen och all stress som finns runt att alltid oroa sig om man gör det bra nog. Att själv behöva ta alla konflikterna med barnen. Att själv se till att dom får ordentliga måltider under dygnets alla timmar.
Många tycker att det är lättare att skicka dom på dagis för att sedan komma hem, ge dom mat och stoppa dom i säng för att sen slita upp dom ur sängen och på med vinterkläderna och iväg på dagis igen! Hur många timmar/dag ser dom barnen i vaket tillstånd? Hur är humöret hos de arbetande föräldrarna och barnen som vill ha föräldrarnas uppmärksamhet? Är stämningen god? Stressad?
Jag tror och har enligt mina erfarenheter sett att det är bra mycket mer slitsamt att vara en bra hemmafru än en bra karriärskvinna (nu nämner jag inte de som är bra karriärskvinnor i samband med bra förälder för sånna brukar nästan alltid sluta i utbrända kvinnor. Man klarar inte av att prestera 110% 24h/dygn i hela sitt liv). Hemmafru folket lär ofta sina barn att hjälpa till och ta ansvar hemma, får respekt för andra människor och allt runt om kring sig. Vem tror ni vågar säga ifrån på dagiset att man målar på väggen och vad brukar konsekvensen bli? Tar barnen tillrättavisande på allvar? Jag tror att de flesta barnen tar tillrättavisningar mer allvarligt om det kommer från en person dom verkligen älskar. Om en person som jag inte har direkt några känslor för prövar att tillrätta visa mig? Då tror jag bara att jag lär mig att "man inte behöver ta allt så allvarligt och bara hålla sig i skinnet medan denna personen ser på". Men om jag blir tillrättavisad av Pappa så blir jag mer bekymrad av hur besviken han kommer att bli då han får reda på detta, innan jag ens hinner att göra något som jag inte borde.

Jag vet att det finns helt fantastiska människor som gått på dagis som växt upp till underbara människor, men jag vet också att jag som person som blivit uppfostrad av en hemmafru inte skulle byta ut detta för nått i världen. Jag vet att jag har minsann inte kostat samhället något när det gäller onödiga skolkningar, klotter, ambulans och sjukhusräkningar för att vara en "dum tonåring" etc.

Vissa barn har det nog mycket bättre på dagis än hemma också. Alla föräldrar är kanske inte lika lämpad till att vara hemma med barnen. Men låt FAMILJEN bestämma det själv!!!

Jag tycker att det borde vara upp till var och en hur man väljer att leva och hur man vill att sin familj ska fungera. Men jag fattar inte hur vissa människor vill kontrollera allt och göra så att vi lever i ett robotsamhälle där det bara finns möjlighet att välja en utväg! Borde inte samhället se att dom kanske inte är dom bästa på att uppfostra barn? Kanske dom borde låta föräldrarna kunna ta det ansvaret utan att behöva känna sig som gammeldagsa och stå utan pengar och STATUS? Låt istället mannen och kvinnan räknas som ett! Låt mannen ta kredit för kvinnans prestation och tvärt om. Inför en gemensam inkomst/pension så att kvinnan kan få lite kredit för att hon offrade sin tid för hennes barns bästa och att hon inte behöver stå ensam kvar, utan pension, den dagen mannen måste säga farväl till detta jordeliv. Gör det lite mer önskvärt och praktiskt möjligt till att välja själv!!!

ps. Ursäkta stavningen. Jag är lite språkförvirrad mellan norskan, svenskan och engelskan och allt för trött för att orka bry mig!!!
Har inte helt pejling på om det ser lika dant ut för kvinnor som väljer att vara hemma idag i Sverige som det var för 15 år sen. Bor ju numera i Norge och USA. Så får ursäkta om dom gjort några större ändringar som gör att inte mitt inlägg stämmer överens med verkligheten!