Välkommen lilla Junior!

Efter en vecka med sammandragningar och 2 dagar med värkar så blev jag på Fredag morgon igångsatt. Så här ser den förfinade förlossningshistorien ut:

Kl 09.45 tog dom hål på vattnet. Värkarna satt igång intensivt med en gång med 4 värkar på 10 min. Smärtan ska vi inte diskutera och den ökades ju bara på eftersom....
Kl 13.00 Hade mina egna värkar inte gjort någon nytta så då kopplas det värkförstärkande droppet in. Börjar redan nu bli SJUKT SLITEN!
Kl 17.00 var jag öppen 3cm så 1cm på 7h. Då bestämde jag mig för att jag kommer inte orka att bara köra med lustgas! Så vill ha en EDA så fort som möjligt!!! Men det fick jag vänta LÄNGE LÄNGE på!!!
Kl 21.00 var jag äntligen öppen 4cm och Eda:n kunde sättas.
Kl 22.00 Eda:n hade fått kroppen min att slappna av mellan värkarna så nu var jag öppen 7cm! Men nu slutar den fungera för att påfyllningsdoserna inte fungerat! PAIN
Kl 23.00 börjar krystvärkarna och nästa check visade att jag var öppen 10cm.
Kl 00.07 den 27:e Augusti tittade äntligen vår underbara son ut i världen!!!

Får upp han på bröstet och det första som sker är att han kissar på mamma! =) Men hur underbart var det inte att äntligen få se sin lilla söta prins! Äntligen fick man se lilla livet man haft i magen i verklighet!
Men han var lite lat och tyckte att navelsträngen skulle fortsätta att andas för honom så efter vi torkat med handduk och riktigt skrubbat honom över ryggen, och han ändå bara blir blåare och blåare så får barnmorskan ta upp honom och ge honom ett par ordentliga dunkar i ryggen innan han bestämmer sig för att ge ifrån sig ett litet gnäll och bestämma sig för att börja andas på riktigt.

Skriket väntade han med tills det var dags för vägning och mätning.
3530 gram
50 cm lång
34 cm runt huvudet.

Mamma och Pappas nya skatt!!!

På Lördag förmiddag efter vi fått sovit någon timme så fick vi besök från Heidi, Arn-Finn, Anya, Robert och Scott! Super roligt att få visa upp sin älskade lilla son! Vi lyckades få en liten familjebild också på mig, Sean och Junior.

På Söndagen var det dags att bege sig hemöver. Allt fungerade ju bra så var ju så TRÅKIGT att bara sitta på rummet på sjukhuset så nu skyndade vi oss att åka hem.
Pappa fick klä på lilla sonen och mamma fick bära han ut i bilen =)
Tack Anya och Robert för den lånade Barnbilstolen... Vi väntar ju fortfarande på vårat flyttlass!!! Suck! =)




Härlig och överväldigande känsla när man åker hemöver och vet att man har en underbar liten son i baksätet! Lyckan är total!!!