Jag har sagt det förut och jag måste säga det igen! Jag är så fascinerad över att man blir klassad som värdelös ifall man tar hand om sina egna barn. Men sätter man sitt barn på dagis när barnet bara är 10 månader så då är man duktig, som vill bidra till samhället och ta ansvar!
Men hur duktig är man egentligen? Vill länka till en artikel som beskriver bra den problematik som finns kring förskolan och dess ihopkoppling till psykiska problem. Här kan du läsa!
Det jag tycker också är hemskt är hur kan staten samtidigt i alla sina besparingar, effektiviseringar och synpunkter, tycka att det är okej när helt friska mammor, får fler barn, är hemma med mammapenning, och ÄNDÅ går iväg med det äldre barnet till förskolan? Borde inte de pengarna och platserna gå till att ge dom andra barnen i förskolan mer tid och uppmärksamhet? Om ändå mamman är hemma med syskon, hur kan det vara okej att utnyttja sin förskoleplats till det äldre barnet?
Det är något jag tänkt på mycket och mitt hjärta gråter när jag tänker på alla de barn som får ett nytt syskon, där föräldrarna inte vill vara tillsammans med sitt äldre barn utan skickar iväg det barnet för att leka med andra barn!
Att få barn är ingen dans på rosor! Det har aldrig varit, och kommer aldrig att vara! Det är HÅRT ARBETE! Och är man inte redo på hårt arbete, så ska man veta att förskola kommer med konsekvenser som kanske inte syns förrän 20-30 år senare!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment