Min son har ett speciellt behov!

Varför jag väljer att inte söka dagisplats och vara hemma med min son?
Jo för min son har speciella behov. Ett väldigt stort behov av något som heter Kärlek! Speciellt sin mammas kärlek! Det räcker inte med bara 4h kärlek från sin mamma/dag (ca den vakna tiden efter en hel dag på dagis om jag hade jobbat fulltid) och de 4h skulle ju dessutom behöva delats på både Mamma och Pappa tid. Nej han får så mycket kärlek han vill ha. Han får den närheten han vill ha efter att han slagit sig! Han får den närheten han behöver för att slappna av och somna! Han får pussa och slajma så mycket han vill på sin mamma! Han är bortskämd med närhet och med kärlek!

När man har ett barn som har speciella behov är det ofta "mer okej" att vara hemma och ta hand om barnet! Det är ju en självklarhet! Men jag tror alla barn har ett speciellt behov. Ett speciellt behov av kärlek och närhet som bara en förälder kan fylla!

Men det är ju så viktigt att barn får socialisera sig och lära sig leka! Varför? Deras vänner på dagis är bara vänner! Flyttar man så försvinner dom vännerna ofta... Genom sitt liv är det många av dessa som sviker och som byts ut, ljuger och sårar en. Vissa vänner är underbara och dom kan man ha med sig hela livet. Men hur många av sina vänner i vuxet tillstånd lär man känna under sin dagisperiod när man är 1-4år?
Vilka är det som alltid är kvar i barnets liv? Jo Familjen! Skulle det då inte vara mer logiskt att barnet spenderar 8h med familjen och 4h med vänner (som det blir om barnet går fulltid på dagis) istället för tvärt om? Jag har sett många barn och ungdommar där vänner är mycket viktigare än familjen. Och individerna är mer rädd för vad vännerna ska tycka än vad familjen ska tycka. Enligt mig är detta en galen verklighet!

I min hjärna borde det vara olagligt att nervärdera den TID som en mor lägger på sina barn på det sätt som det gör ute i Media idag! Det borde vara olagligt att titta ner på mödrar som väljer att inte ha någon fancy titel som "läkare". De flesta mödrar som väljer att vara hemma gör det inte pga låg intelligens utan för att de förstår vilket "speciellt behov" deras barn har! I min hjärna borde "Hemmafru" få en status som är MINST lika mycket värd som ett jobb som inbringar 600 000kr/år.
Visst är alla olika och vill olika saker i sitt liv! Jag säger inte att man inte ska jobba. Men tycker det är galet att samhället försöker skapa en värld där barnen SKA vara på dagis hela dagarna! Jag jobbar lite nu och kommer fortsätta jobba en del, men bara på tider det passar vår familj så sonen kan få kärlek av sin far när jag är på jobb! Bäst hade det varit om föräldrarskap hade klassats som jobb och hade kunnat bli avlönad för det! 1 dagisplats kostar ju staten x kr/månad. Varför hade man inte som förälder kunnat få en del av dom pengarna istället för att man ska tvinga sätta barnen på dagis för att man inte har den ekonomiska förrutsättningen att vara hemma med sitt barn! Varför ska man bara belönas om man väljer att inte ta hand om sitt egna barn?